Sjukstuga

Alltså vad är detta... Jag fattar ingenting... Nu har vi gått och blivit sjuka igen, det började med att jag kände en förkylning komma smygandes i fredags, då var det inte alls så farligt, lite hostig och lite snorig.. Sen vaknar jag på lördagen, helt torr o flabben och totalt igenkorkad i näsan, och en dryg torrhosta... Den dagen tog jag hostmed för rethosta och sen natten mellan lö-sö, snora jag upp en hel dassarulle och hosta utav bara den.... Söndagen fick jag svårt att andas, jag fick verkligen koncentrera mig för att få in syre i lungorna..... VARFÖR? varför blir jag sjuk hela tiden? Och givetvis igårkväll kom febern med, men då tog jag två panodil och det kändes bättre.. Men givetvis så har ju lille Alexander också blivit kass, hosta och igårkväll fick han feber... Men inom loppet av 1½ vecka har jag varit sjuk 3 GÅNGER..... Ja jag närmar mig ju 30 men e detta straffet för att man börjar bli gammal? Graviditeten kan jag inte skylla på, för när jag var gravid med pojkarna så var jag inte sjuk något speciellt vad jag kan minnas.... Ajja detta får väl vara bra sen hoppas jag... Känns så taskigt till mina arbetskollegor bara, just nu är det väldigt tufft på jobbet och detta behövs inte liksom.. Alla är sjuka svårt att få in personal nu osv, plus en ny situation på jobbet.. Blir lite kaotiskt... FÖRLÅT för mitt svaga immunförsvar...

Men igår innan andningen började bli ett problem så hann vi dra iväg till ikea, köpte ett litet skrivbord.... Så nu har vi flyttat ner datorn till storarummet istället, så jag kan börja fixa med den lilla babyhörnan i vårt sovrum :) Vill ju börja NU men det känns lite tidigt, plus att sängen kommer ju vara asdammig innan bebis kommit hahaha får se hur länge vi väntar, vi måste ju veta iallafall om vi ska ha babyblått eller babyrosa... :)

Jag känner fortfarande inget om vilket kön vi har i magen, men maqan säger han, sigge säger både han och hon.... På dagis berättar han även att bebisen kommer ut ifrån kissen hahaha....
Nä nu ska jag dricka lite te och se om det lättar i lungorna lite.. Puss och kram på er...

Magen i vecka 17+4

Här kommer lite magenbilder :) Dagens och här är jag i vecka 17+4

Mitt hjärta blöder och tårar i ögonen...

Några av mina bästa minnen ifrån min barndom är när jag var hemma hos min farmor och farfar... Farmor och farafar bor i ett fint gammalt hus... Alltid så fint lugnt och mysigt..
När jag var liten så minns jag när jag och farfar vi skulle hämta läsk ute i deras matförråd..
Jag fick sitta på farfars rygg jag tog iskall läsk, 2 stycken dessutom, satte dom på hans rygg, ohh vad han sprang, jag tyckte det var så roligt, farmor skratta, jag skratta och farfar skratta..
Jag fick sitta i deras bar och blanda min lilla drink, en drink med passionssoda paraply och sugrör... Dom hade även en enarmad bandit som jag fick spela på, och sååå mycket pengar jag vann... Alltid när jag var där så körde vi en dag till center syd och dom skämde bort mig, köpte fina kläder med bling bling på... Mina röda små klackaskor, och jeanskjol, dom mins jag tydligast, våra shoppingrundor avslutades med att jag sprang mannekäng på kvällen för dom :)... Hemma hos farmor och farfar hjälpte jag alltid farfar i garaget och meckade med vad han nu skulle mecka... Det var alltid lika spännande...

Varje morgon så kom man ner till farmor som hade varit vaken ett tag, hon hade alltid gjort rostat bröd med ost på, och givetvis gurka, gurka som hon alltid skalade bort skalet på.. Och ett glas oboy, sen fortsatte äventyret... För det var vad det var, ett äventyr hos dom.... Ibland fick jag följa med farfar i hans oljetankbil och vi körde runt i den och det var det häftigaste jag visste...

Nu är man vuxen och åren har gått... Farfar har alltid behandlat mig som sitt barnbarn, fast jag inte var det, jag var ett bonusbarnbarn... Men han visade aldrig det, jag var hans tös....

Mitt hjärta blöder och tårar i ögonen, farfar är nu sjuk, såpass sjuk att vi inte vet hur länge han får vara kvar hos oss... Men du ska veta farfar, jag älskar dig från djupet av mitt hjärta och du har gett mig det finaste man kan ge, underbara minnen och en underbar farfarskärlek....

Du kommer vara otroligt saknad, jag kommer sakna alla våra glada samtal vi haft, för det var vad det var, alltid glad och en riktig krutgubbe...

Min fina farfar <3

Så då har man jobbat hela helgen, första gången på ett tag, och jag kan säga att mina fogar gör ont, men jag tar det lugnt... Känns skönt för denna grav är jag mycket lugnare i mig själv, så på jobb tar jag det med lugnt, all stress slår jag bort och jag jobbar i min takt och allt blir ju gjort... Sen måste jag säga att jag är tacksam för mina kollegor som så snällt har gjort saker som jag glömt, jag lider även av graviditetsdemens hahaha...
Bebisen har varit jätteaktiv idag, det känns så bra eftersom jag känt bebis ett tag men så har den varit lugn nu i en veckas tid men nu börjar den komma igång lite igen <3 Mammas lilla hjärta :) Och det börjar närma sig ultraljud och gud vad jag längtar, vill se mitt lilla pyre och jag ber till gudarna att allt är bra därinne, att bebis växer som den ska och är en välskapt liten människa <3

Ang könet så kvittar det faktiskt, från djupet av mitt hjärta... Jag har hört en del som kommit till ul och där har varit ngt fel på bebisen osv, för mig är det viktigaste att bebsen mår bra därinne.. Jag är så tacksam att jag kan få barn överhuvudtaget.. Men visst hade det varit kul om det hade varit en tjej... Men absolut inget jag lägger stor vikt på... Känns nästan lite konstigt om det hade varit en tös, jag menar jag kan ju det här med pojkar nu hahaaha...

Checka fogarna

Idag ska man till sjukgymnasten... Yes måste kolla upp mina fogar osv... Har redan börjat känna av lite foglossning men det är ju normalt men jag vill undvika att det blir värre.. Pallar liksom inte gå hemma för sjukskrivning senare eftersom tiden blir så låååååång då.. Så nu hoppas jag att jag får lite hjälp och man slipper de....
Imorgon är det äntligen jobb igen som gäller... Sigge och Xander saknar dagis, nu har man varit hemma alltför länge suck...
Jag kom på igår att jag är verkligen ingen vintermänniska, jag ÄLSKAR sommaren, älskar att man kan bara öppna upp på morgonen och släppa in den ljuvliga sommarluften, låta ungarna springa ut och in barfota och leka... Usch vad jag vill ha SOMMAR...

Snart är det ultraljudsdax... Snaaart ska vi få se så allt är bra därinne med den lille.. Bebis sparkar och har sig och igår så kände jag första hälsningen utåt, jag lång länge och väl innan jag somna och hade handen på magen och puff där kom en liiiiiiiiiiiiiiiiiiiten kick hahah så jag somna med ett leende..

Magsjukan was in the house!!!

Ja då VERKAR det som magsjukan är över, iallafall för min och maqans del.. Nu ska vi bara bli smittfria, och en säkerhet för omgivningen.. Vill inte smitta ner gamlingarn på jobb eller någon annan med skiten urk... Ungarna VERKAR ha klarat sig, och jag hoppas dom slipper möget...
Och jag kan säga att det är inget kul o ha, fy fan, man glömmer snabbt hur det är....

Imorgon går jag in i v.17 och tiden springer verkligen iväg i raketfart.. Jag fattar inte det knappt, kändes inte alls så här snabbt med pojkarna, men denna gången så går veckorna förbi i 190... De får gärna gå liiiiiiiite lugnare hahaha... Har ju en massa som ska göras innan bebisen kommer, en massa som ska inhandlas och jag ska gärna ha körkort innan...
Jag har kommit in lite i en orosfas över bebis, jag går nästan jämnt och ständigt och oroar mig över att bebisen inte lever eller att bebisen inte mår bra osv... Vill bara att RUL ska vara NU så jag vet att bebis är frisk och kry... Jag känner dock lille piggelin och varje gång buffarna kommer så känner jag mig lugn igen... Jag har till och med köpt en sådan här som man kan lyssna på bebisens hjärtljud, allt för att jag ska känna mig lite lugnare...

Tjingenling mina vänner...

Har sett ett Mirakel idag

Jag går på rosa moln....
Idag har jag fått se vårt älskade lilla mirakel.... Det var inte meningen än men eftersom Alexander lekte stålmannen igår och landade rätt på magen med handen ner först, och jag fick en massa molvärk efteråt och även idag så åkte jag in för att stilla min oro... Och mycket riktigt där låg h*n, sprallade på som bara den, en väldigt rörlig liten bebis.. Ohh mitt hjärta smällte.. Vårt älskade lilla barn <3 Allt var bra med bebis och livmoder.... Bebis var 9 cm från rumpa till huvudet och huvudet var 33 mm från öra till öra :) Könet kunde man inte se så bra än och han vågade inte gissa hahahah...  Men gud vilket leende jag har på läpparna, så fiiiint... Nu längtar man ännu mer efter det riktiga ul så man kan få se h*n igen <3 Tvärr blev det ingen bild men jag har bebis i minnet.. Man såg ansiktet så fint, verkligen.. Konturerna syntes så bra och det var det finaste jag sett <3 Och bebis sög på tummen, klappa sig på huvudet som en liten katt, boxa runt och kicka lite...

LYCKA...

Usch

Usch ja... Jag sitter på jobbet nu, passa på att ta lite extra jobb nu innan bebis kommer så man kan få ihop lite money... Men det känns som attans i kroppen... Märks att mina fogar har tagit stryck från mina grav, denna gången är det värre.. Jag vaggar redan fram när jag börjar bli trött i kroppen.. Allt känns så mycket tyngre trots jag inte är längre gånget.. Magen ser ganska normal ut början på dagen men sen sväller den upp
Som attans... Jag hoppas verkligen bara att jag inte fåår det värre med fogarna, men jag är rädd för att det kommer bli så eftersom jag haft lite problem med dom även om jag inte varit gravid... Ajja kämpa på kämpa på... Om tre timmar slutar jag nattpasset och ska frysa halvt ihjäl innan jag kommer hem till täcket :) men nu ska jag hänga lite tvätt så see yaa...