Förlossningsberättelse Smilla Emma Jolie

Smillas förlossning var den snabbaste av dom alla jag haft :)
Natten mellan torsdag och fredag vaknade jag av att jag hade förvärkar, jag hoppades på att NU kommer det igång, jag var ju liksom i vecka 41+0 så då gick jag upp och klockade, men det tog inte speciellt lång tid innan värkarna avtog och jag gick o la mig igen till min stora besvikelse, nähä, ingen bebis denna natten....
På fredagen åkte vi ner till min syster och vi hade hur skoj som helst där hela dagen...
När vi kom hem var jag trött eftersom jag inte hade vilat, men det var liksom inte lönt o vila för jag skulle ju snart gå o lägga mig för natten :-)
När vi gick o la oss, så sa min man till Smilla att inatt får du lov att komma, men då kom vi på att detta har han sagt nästan varje kväll så nu ändra vi taktik och han sa till henne att nä nu stannar du därinne inatt för vi är trötta och har inte ork inatt hahaha....

När klockan var 00,40 den 4/8 så vakna jag av en värk som kändes helt klart annorlunda, det kändes i hela magen, men eftersom jag blivit så besviken så många nätter innan så strunta jag i den och försökte somna om igen.
Men 00,48 kom där en till och ja jag fatta ju att det var igång för dom kändes så mycket mer.
Jag gick upp och när jag går så kommer dom väldigt tätt, med ca 2-3 min mellan. Men sen när jag sitter ner kom det med ca 6 min mellanrum. Det gjorde inte jätteont men jag visste att det var igång.
Så jag ringde min syster 01,05 och sa till henne att nu e det dax, lillan vill komma ut..
Så hon och mitt gudbarn som skulle passa pojkarna satte sig i bilen och körde..
Jag ringde till förlossningen och sa till dom att japp här är det igång och dom undrade hur värkarna var och då sa jag som det var.. Jag förvänta mig att höra jag men stanna hemma tills det är 5 min mellan..
Men hon sa till mig att kom ni in när barnvakt har kommit osv.
Syrran kom ca 02 och jag lalla runt här hemma med helt hanterbara värkar, andas andas och andas :-)
Jag ville stanna hemma så länge som möjligt men jag kände att värkarna ändra karraktär ganska fort så vi satte oss i bilen och körde.

Så klockan var 02,40 när dom koppla upp mig på ctg, TRÅDLÖST.. Vilket var så skönt för jag kunde stå och gå under tiden..
Värkarna var lugna men kändes..
Jag minns inte riktigt tiderna nu så detta är ca tider.
Min barnmorska kommer in för att prata när klockan var ca 03,10
Då till en början kändes det samma som innan men helt plötsligt kom en värk som kändes i hela mitt underliv också och det stack som tusen nålar.
Ja upp på britsen och hon kände, jag var öppen 5 cm...
Jag tänkte jaha vad fan, då kommer vi vara här hela dagen.
När hon känner, så känner hon att mina hinnor buktar ut jättemycket och det var därför jag kände det så mycket neråt..
Lillan sparka och rörde sig hela tiden i magen, genom värkar och allt.
Bm frågade mig om vi skulle ta hål på hinnorna men det ville inte jag än.
Men helt plötsligt så blev lillan jättestressad i magen och hjärtat slog i 200.
Nu vill bm ta hål på hinnorna och sätta elektrod på hennes huvud så hon var under övervakning, lillan var väldigt väldigt livlig i magen och det rörde sig hela tiden, vilket var jobbigt genom värkarna och det börja göra ordentligt ont och lustgasen blev flitigt använd.

Klockan var nu ca 03,45 och bm gjorde sig redo för att ta vattnet och samtidigt skulle sätta elektrod, men vattnet SPRUTA ut och alla saker hon hade i mig därnere FLÖG ut hahaha...
Men hon gjorde ett nytt försök, in med elektroden, men lillan var så vild därinne så hon hade jättesvårt att sätta den..
Värkarna var nu inte att leka med och lustgasen satt i stort sett fast i mitt huvud. Värkarna var långa och jobbiga.
När bm hade kopplat klart osv så fick jag en MEGAlåååång värk, det kändes verkligen som den aldrig tog slut, och jag hade krystvärkar mellan varven, men helt plötsligt var det inga värkar längre utan bara krystvärkar.
När jag skulle föda Alexander så fick jag inte krysta när jag kände att jag behövde, så när jag fick dessa krystvärkar så snabbt så blev jag smått hysterisk och fråga FÅR JAG KRYSTA, jag hörde inget svar och jag fråga igen. Nu låg jag på sidan, långt om länge fick jag ett svar att ja Ninni kryst du..
Jag tänkte vad fan, redan? Ska hon komma nu? Jävlar det kändes snabbt...
Men jag kryste, sög lustgas.. Då hör jag, släpp lustgasen Ninni och kryst istället, hon e snart ute..
Det brände som fan i mitt underliv och jag ville INTE släppa min lustgas.
Syrran stod uppe vid mig hela tiden och gubben min fotograferade hahaha
Men jag fick inte ha lustgasen för lillan åkte liksom inte ut, utan hon stod i hålet och åkte in och ner flera gånger.. Så min syster tog lustgasen ifrån mig hahaha, jag blev smått hysterisk där några sekunder, min kanyl i handen flög ut när hon tog den för jag skulle hålla fast i den... RÖR INTE MIN LUSTGAS FÖR FAN hahaha..
Men ja när den var bort så fokuserade jag mer på att krysta ordentligt, jag åkte över på rygg.. Jag skriker;
BARA SÅ NI VEEET, NU SKITER JAAAAAG
Och jag kryste på som tusan och ut flög lilla loppan <3 p="p">Upp på min mage kom hon och hon skrek, mitt lilla hjärta skrek och jag var LYCKLIG...
Så klockan 03,45 tog dom vattnet ca och 04,26 var hon ute, kan ni då tänka er vilka värkar man hade i det sista?
Jag minns inte hur länge jag kryste, men eftersom jag pjalla med lustgasen så mycket så tog det säkert längre tid än vad det hade behövt...

Hur upplevde jag denna förlossning?
Jo snabb som attans och jag kände mig smått chockad över hur snabbt det gick.
Det jag blev jättebesviken över var att i mitt förlossningsbrev hade jag skrivit om sen avnavling.
Ni får inte klampa och klippa förrän det pulserat klart.
Men när lillan hade kommit ut och jag var rent snurrig i knoppen och fortfarande ganska överväldigad över läget så frågar dom om jag vill skänka lite till forskning..
Då frågar jag; Ja men har det pulserat klart? Där e väl inget kvar o ta av nu?
Svar; Jo där e lite, det behövs inte så mycket..
Jajja tänkte jag, ta det lilla där e då. Dom gav papper till min man och han skrev på.
Och ja, navelsträngen blev klippt, det kom blod på lillans mage, min man fick blod på sig.
Och jag tänkte att jaha men där skulle ju bara vara lite blod.
Men jag upplevde det som att där var en hel del kvar.
Här kände jag mig faktiskt lurad. Min man berättar sen att det var en hel del blod dom tog från strängen.
Nu i efterhand känner jag mig överkörd, varför ställa en sådan fråga när jag ligger där och är halvt borta i det blå efter en holabaloa förlossning och absolut inte klar i skallen..
Detta var ju inte det jag ville, dom sa lite, inte flera deciliter.

Sen kände jag även att när jag fick krystvärkar att dom kunde varit mer klara över att kommunicera med MIG, ja eller nej Ninni, du får inte krysta, eller du får krysta.

Men annars är jag nöjd med lillans förlossning. Efter att ha gått tiden över i 9 dagar så är jag glad att det gick fort :)
Hon föddes i Sal nr 1 i Lund

Förlossningsberättelsen!!

Dagen innan.
Jag fick en känsla av att jag va tvungen att packa om min bb-väska lite, så de gjorde jag...
Sen fick jag en liten förvärk som kändes lite mer än vad dom brukade men de hände inget mer så jag tänkte inte så mycke på de, va ju ganska inställd på att gå över en hel del...
På kvällen den 23/9 så va Sigge väldigt orolig och ville inte somna om inne på sitt rum så jag tänkte att jag ändå skulle lägga mig snart så då kunde jag lika bra ta han med mig så han fick gosa med mamma, så vi gick o la oss, pappa somna på soffan som vanligt...
24/9: Jag drömde att min propp lossna och där kom blod (ett tecken som jag väntat på) sen fortsatte drömmen med att jag fixade barnvakt och ringde Nina som skulle köra oss in till bb... Men helt plötsligt vaknade jag av en värk som inte va dom andra lika, den gjorde inte superont eller så men den kändes helt annorlunda och mycke mer...
Sigge låg bakom ryggen och typ klappa mig på ryggen i sömne, min lille gulleplutt kände nog på sig vad som skulle ske..
Klockan va 02,15 när jag gick upp sa till Maqan att han kunde gå in och lägga sig hos Sigge för mina värkar hade börjat..
Så jag satt vid datan och klocka värkarna som kom ganska regelbundet med ca 7 min mellanrum ibland 6..
Jag snacka lite smått med Aliana via msn samtidigt som jag ringde in till Förlossningen..
Jag förklara för henne att jag va rädd för att de skulle gå skitfort o vi inte skulle hinna in med tanke på barnvakt osv, så hon förstod mig och sa att vi kunde fixa allt de där så kunde vi komma in sen... Jag ringde till Celina som lät väldigt yrvaken hahaha, sen ringde jag Nina och sen gick jag in till Maqan och berätta att de va dax och vi skulle åka in :)
I bilen in hade jag typ 5-6 värkar (en resa på 20 min)
Och precis innan vi kom till bb så stoppade polisen oss SÅKLART hahaha..
När vi kom in så fick jag byta om till dom OTROLIGT sexiga trosorna och den vita rocken ;)
På med Ctg i en 30 min, och värkarna va inte sååå starka men dom kändes..
Barnmorskan kom in och vi pratade lite om smärtlindring osv, så jag gjorde klart att jag ville verkligen försöka klara detta så mycke som möjligt med så lite lindring som möjligt, så alternativet blev min bästa vän LUSTGASEN :)...
När klockan va 05,30 så kände hon för att se om jag va öppen ngt och jag hade öppnat mig till 3 cm, smått en besvikelse MEN jag ville ju inte så de va ju till att hoppas de skulle gå fort nu :)
Vi fick stanna kvar iallafall, för när hon va därinne o pilla så passa hon på att störa sig (hinnsvepning)...
Sen blev värkarna smått värre och värre, och när klockan va 07,30 kom min nya bm in och hon hade med sig en barnmorskestuderande, och dom ville klämma och känna på magen, och den studerande hon klämde så satans hårt så de gjorde fan ont på min hårda mage, som höll på för fullt...
Sen kände dom hur öppen jag va och då hade jag öppnat mig till 6 cm så de va ju helt klart bra, men då tyckte jag att jag ville ha lustgasen så den fick jag och LJUVLIGT kan jag säga, HIGH ON LIFE hahaha...

Sista magenbilden

Jag gick runt med ett gåbord, fick sitta på en boll som faktiskt va jävligt skön o sitta på när värkarna kom...
Värkarna kändes helt klart mer nu och de va verkligen koncentration på HÖG NIVÅ, andas in andas ut, lustgasen va min räddare, men jag kan ju säga att värkarna känns ju ändå men de söker inte en på samma vis när man andas in den, och jag kommer ihåg att jag tänkte va min barnmorska sa sen Sigges förlossning, andas in och sen andas ut lika mycke, och shit de hjälpte, de gäller att andas de rätt och i rätt tidpunkt...
Sen när klockan va typ 09,30 så kände dom igen och då va jag öppen 8 cm, och där kände jag fan vad slött de går, men snart snart e de över...
Jag kämpa på och maqan va helt underbar, han sov inte en ända blund denna gången ;) Men sen va jag med mer denna gången med, jag låg ju inte däckad av lustgasen denna gången..
Min barnmorskestuderande va inne hos oss ganska mycke, jättesnäll, hon massera och hade sig hehe.... Men jävlar hon va hårhänt..
Klockan 11,15 kom barnmorskan in igen och skulle titta och då va jag öppen 9 cm och då tänkte jag vad fan jag ska ju vara HELT öppen nu inte ynka 9 cm, jävla besvikelse hahaha... Men vi diskuterade om att ta hål på hinnorna så vattnet skulle gå, de skulle hjälpa till mer, så de gjorde dom (kl 11,20) OCH JÄVLAR kan jag säga FY FAN vilket TRYCK de blev..
Jag ville bara krysta och krysta men de fick jag inte eftersom jag inte va helt öppen, och fy fan vad jag fick kämpa med att inte krysta, de va de jobbigaste jag varit med om, motarbeta en sådan kraft som bara tar över din kropp, men på ngt vis så tog kroppen över och jag fixa de genom att andas rätt, fast jag inte visste hur jag skulle andas så skötte kroppen de själv...
Sen ÄNTLIGEN sa dom till mig, så NU får du krysta TACK TACK TACK TACK,
och jag kryste ja jävlar vad jag kryste, och denna gången kände jag verkligen hur han åkte ner, sen kände jag en BRÄNNANDE känska, andas andas andas andas, sen kryste jag på igen, så 4 krystvärkar senare 11,45 ploppa vårt lille mirakel ut och jag hörde hans lilla skrik och jag började gråta, ÄNTLIGEN va detta över och ÄNTLIGEN har han kommit vår lille älskade kille..'
En liten kille på 4120 g och hela 52 cm lång, och JO han e liiiiiiiiiiiiiiiiiten....

Denna förlossning upplevde jag som så mycke bättre eftersom jag va mer närvarande och att jag hade mer kontroll, med sigge så låg jag ju helt avtruppad i 2 timmar sen skulle han ut,så där kändes de inte som en förlossning typ.. Men denna gången pratade vi mer önskemål och barnmorskan va mer engagerad, och även min studerande fast hon tog i som fan när hon kände och klämde, ajja alla e vi nybörjare i början :)
Jag mår mycke bättre efter denna förlossningen med, känner mig piggare och mer ork, skööönt...

Sigges förlossning...

Så här gick de till när min son ville ut till stora vida världen, varning till känsliga läsare...


Ca 00.15 natten till onsdag den 25/6 så låg jag i sängen och titta på litta tv, hade haft en del sammandragningar hela dagen, så tänkte jag att jag skulle prova än en gång de där med att massera bröstvårtorna, så jag började knåda tuttarnar hehe, och efter ca 10 min knådande så fick jag en värk, jag fortsatte massera för o se om de kom fler och de gjorde de, lycklig blev jag men jag vågade inte hoppas för mycket då jag visste att dom kunde avta igen....
Men när jag skulle resa mig upp för att gå på toaletten så kändes de precis som jag kissa på mig, blev helt blöt i trosan, slemmisen hade lossnat weeii.. Jag in och kissa fick ytterligare en värk.. När jag torkade mig så var slemmisen lite blodig, men jag in i sängen igen och fortsatte massera en stund, och värkarna kom och gick oregelbundet, men dom sluta inte hehe, efter ca 2 timmars värkar gick jag in till gubben min som somnat på soffan och sa till han nu var de nog på gång.. Lycklig blev han, jag ringde in till förlossningen för att rapportera vad som hänt och precis som jag tyckte dom att jag skulle stanna hemma så länge som möjligt då detta stadiet kan ta lång tid...
På morgonen hade jag de ganska jobbigt men inte så jag höll på att avlida, trodde de skulle vara värre, men värkarna blev lite svagare och dom kom med större mellanrum så jag passa på att vila, då jag inte hade kunnat sova något alls pga värkar...
Jag ringde in till förlossningen för att hålla dom uppdaterade..
På kvällen vid ca 17 tiden (17 timmar efter min första värk) så började värkarna sätta igång igen ordentligt fortfarande oregelbundna men ändå tätare...
Jag hade allt mellan 2 min mellan värkarna till 10 min vissa ggr, när jag ringde in för att säga att dom börjar kännas jobbigare nu och dom kom tätare, då var de en surtant som svara att JA men de ska vara 2-3 min mellan värkarna..
Jaha tänkte jag de visste jag redan men de var jobbigt o inte veta hur de låg till i mitt underliv om man hade öppnats eller inte men jag fortsatte här hemma ringde in igen vid 21 tiden och tror de var samma surtant som svara för hon lät precis som nä inte du nu igen, och jag fick samma svar igen, 2-3 min ska de vara... Ok tänkte jag då fortsätter vi här hemma då, gubben min satt och tog tiden mellan värkarna och dom låg på ca 4 min mellan...
Pratade med mamma och jag sa till henne att e de så jag ringer in igen så tänker jag faktiskt åka in för nu vill jag veta..
När kl var ca 01.00 så ringde jag in och sa att nu kommer vi för jag orkar inte gå här hemma nu mer fast de var 4 min mellan... Jaha sa hon då får du göra de då... TACK...
Åkte in och när jag sa att de var 4 min mellan så titta hon lite på mig precis som att jaja du kommer få åka hem igen.. In till förlossningsrummet, byta kläder och upp i sängen..
In kommer min barnmorska och undersköterska, skittrevliga var dom...
På med ctg, fick ligga med de ett tag och vid 02.00 så kände hon, och jag var öppen hela 6 cm hon blev nog lika chockad som jag haha wweeeiii här ska de födas, hon kunde inte förklara varför jag hade haft så oregelbunda värkar, men de var ju skönt dom gjorde nytta..
Sen så visa dom mig lustagsen, jag var lite skeptisk till den precis som jag e med alla medsaker hehe, men de hjälpte fint när jag hade värkar och musiken lät ljuvlig i mina öron hahah, men om jag inte tog den i tid så hjälpte den inte, de sa jag till undesköterskan när hon kom in för o kolla läget, hon sa till mig att så fort du känner minsta lilla så börja andas i den, de var absolut inte farligt!! Så de gjorde jag haha har inte myck minne sen mellan 04-06 andades lustgas hela tiden och jag kände inte mina värkar så mycke, min bm kom in vi 06 tiden för o se hur jag hade de och jag sa till henne att jag behövde nog gå på dass och göra nr2 för de kändes som jag behövde krysta, hon bad mig och vänta tills hon känt hur öppen jag var, och vips jag var öppen mina 10 och de var dax o föda...
Bm tog hål så fostervattnet kom ut, precis efter så börja jag krysta, de var en jobbig känsla för jag kryste och kryste, de kändes bara jobbigt, sen sa jag till min gubbe att ta en spypåse för jag behövde spy, och de gjorde jag.. Jag fick ligga på sidan och jag kryste litta ett tag men inte så starkt, min bm sa till mig att hon skulle bara ut och kolla en sak, jag tänkte bara nääää lämna inte mig nu haha, hon hann ut genom dörren och maqan fick trycka på larmet, då hade krystvärkarna blivit starkare och de var igång på riktigt..
jag fickl ligga på sidan och krysta men de kändes inte så bra så jag fick lägga mig på rygg, upp med benen och kryste som FAAAN gjorde jag, fattar inte var jag fick krafterna ifrån haha... Sen fråga min bm om jag hade varit o kissat nyligen?!
Nä var ju ett tag sen så hon tyckte att vi skulle töma mig, jag än en gång NÄÄÄÄ jag vill inte ha kateter haha men hon satte den och tömde ajajajaj... Ut med katetern igen sen kryste jag på igen, bm fråga om jag vill ha lite bedövning runt utgången?!
Ja tänkte jag de kan väl inte vara så farligt, (jag trodde de var en sorts gel dom skulle lägga) men Näää hon tog fram värsta sprutan, Maqan sa att jag blev helt vit i huvet när jag såg sprutan haha..
Och hon började bedöva och AJ säger jag bara fy fan de var värre och lägga den bedövningen än hela förlossningen..
Sen satte krystet igång ordentligt och jag kämpa på..
26,5 timmar efter först värk kl 06.35 den 26/6 sa de splasch och lilla sigge åkte ut, och de sista fostervattnet sprutade ner min undersköterska och HELA golvet typ hahah pinsamt...
Han kom upp på min mage och titta på pappa med stora ögon, de var den LYCKLIGASTE stund i mitt liv och de kändes bara hur jävla lyckligt som helst, han var sååå fin, jag ville bara dra upp han närmre mitt ansikte men han satt ju fortfarande fast haha, pappa fick klippa navelsträngen, sen skulle moderkakan ut, undesköterkan tryckte som fan, och plufs så var den ute Han vägde 3770 g och var 51 cm lång..
Jag sprack litta neråt men de var inte så farligt, och jag fick lite småsår...
När hon tråklat ihop mig och jag var fädig med allt så fick pappa sitta och mysa med Sigge så jag knalla in i duschen...
6 timmar senare var vi hemma och mös med vårt lilla knyte, helt underbart..
Jag tyckte inte de var så farligt med att föda, tyckte de var en häftig upplevelse och jag gör gärna om de igen, för lyckan e obeskrivlig..

Ska bli så spännande och se om denna blir lika lyckad :)