Ca 00.15 natten till onsdag den 25/6 så låg jag i sängen och titta på litta tv, hade haft en del sammandragningar hela dagen, så tänkte jag att jag skulle prova än en gång de där med att massera bröstvårtorna, så jag började knåda tuttarnar hehe, och efter ca 10 min knådande så fick jag en värk, jag fortsatte massera för o se om de kom fler och de gjorde de, lycklig blev jag men jag vågade inte hoppas för mycket då jag visste att dom kunde avta igen....
Men när jag skulle resa mig upp för att gå på toaletten så kändes de precis som jag kissa på mig, blev helt blöt i trosan, slemmisen hade lossnat weeii.. Jag in och kissa fick ytterligare en värk.. När jag torkade mig så var slemmisen lite blodig, men jag in i sängen igen och fortsatte massera en stund, och värkarna kom och gick oregelbundet, men dom sluta inte hehe, efter ca 2 timmars värkar gick jag in till gubben min som somnat på soffan och sa till han nu var de nog på gång.. Lycklig blev han, jag ringde in till förlossningen för att rapportera vad som hänt och precis som jag tyckte dom att jag skulle stanna hemma så länge som möjligt då detta stadiet kan ta lång tid...
På morgonen hade jag de ganska jobbigt men inte så jag höll på att avlida, trodde de skulle vara värre, men värkarna blev lite svagare och dom kom med större mellanrum så jag passa på att vila, då jag inte hade kunnat sova något alls pga värkar...
Jag ringde in till förlossningen för att hålla dom uppdaterade..
På kvällen vid ca 17 tiden (17 timmar efter min första värk) så började värkarna sätta igång igen ordentligt fortfarande oregelbundna men ändå tätare...
Jag hade allt mellan 2 min mellan värkarna till 10 min vissa ggr, när jag ringde in för att säga att dom börjar kännas jobbigare nu och dom kom tätare, då var de en surtant som svara att JA men de ska vara 2-3 min mellan värkarna..
Jaha tänkte jag de visste jag redan men de var jobbigt o inte veta hur de låg till i mitt underliv om man hade öppnats eller inte men jag fortsatte här hemma ringde in igen vid 21 tiden och tror de var samma surtant som svara för hon lät precis som nä inte du nu igen, och jag fick samma svar igen, 2-3 min ska de vara... Ok tänkte jag då fortsätter vi här hemma då, gubben min satt och tog tiden mellan värkarna och dom låg på ca 4 min mellan...
Pratade med mamma och jag sa till henne att e de så jag ringer in igen så tänker jag faktiskt åka in för nu vill jag veta..
När kl var ca 01.00 så ringde jag in och sa att nu kommer vi för jag orkar inte gå här hemma nu mer fast de var 4 min mellan... Jaha sa hon då får du göra de då... TACK...
Åkte in och när jag sa att de var 4 min mellan så titta hon lite på mig precis som att jaja du kommer få åka hem igen.. In till förlossningsrummet, byta kläder och upp i sängen..
In kommer min barnmorska och undersköterska, skittrevliga var dom...
På med ctg, fick ligga med de ett tag och vid 02.00 så kände hon, och jag var öppen hela 6 cm hon blev nog lika chockad som jag haha wweeeiii här ska de födas, hon kunde inte förklara varför jag hade haft så oregelbunda värkar, men de var ju skönt dom gjorde nytta..
Sen så visa dom mig lustagsen, jag var lite skeptisk till den precis som jag e med alla medsaker hehe, men de hjälpte fint när jag hade värkar och musiken lät ljuvlig i mina öron hahah, men om jag inte tog den i tid så hjälpte den inte, de sa jag till undesköterskan när hon kom in för o kolla läget, hon sa till mig att så fort du känner minsta lilla så börja andas i den, de var absolut inte farligt!! Så de gjorde jag haha har inte myck minne sen mellan 04-06 andades lustgas hela tiden och jag kände inte mina värkar så mycke, min bm kom in vi 06 tiden för o se hur jag hade de och jag sa till henne att jag behövde nog gå på dass och göra nr2 för de kändes som jag behövde krysta, hon bad mig och vänta tills hon känt hur öppen jag var, och vips jag var öppen mina 10 och de var dax o föda...
Bm tog hål så fostervattnet kom ut, precis efter så börja jag krysta, de var en jobbig känsla för jag kryste och kryste, de kändes bara jobbigt, sen sa jag till min gubbe att ta en spypåse för jag behövde spy, och de gjorde jag.. Jag fick ligga på sidan och jag kryste litta ett tag men inte så starkt, min bm sa till mig att hon skulle bara ut och kolla en sak, jag tänkte bara nääää lämna inte mig nu haha, hon hann ut genom dörren och maqan fick trycka på larmet, då hade krystvärkarna blivit starkare och de var igång på riktigt..
jag fickl ligga på sidan och krysta men de kändes inte så bra så jag fick lägga mig på rygg, upp med benen och kryste som FAAAN gjorde jag, fattar inte var jag fick krafterna ifrån haha... Sen fråga min bm om jag hade varit o kissat nyligen?!
Nä var ju ett tag sen så hon tyckte att vi skulle töma mig, jag än en gång NÄÄÄÄ jag vill inte ha kateter haha men hon satte den och tömde ajajajaj... Ut med katetern igen sen kryste jag på igen, bm fråga om jag vill ha lite bedövning runt utgången?!
Ja tänkte jag de kan väl inte vara så farligt, (jag trodde de var en sorts gel dom skulle lägga) men Näää hon tog fram värsta sprutan, Maqan sa att jag blev helt vit i huvet när jag såg sprutan haha..
Och hon började bedöva och AJ säger jag bara fy fan de var värre och lägga den bedövningen än hela förlossningen..
Sen satte krystet igång ordentligt och jag kämpa på..
26,5 timmar efter först värk kl 06.35 den 26/6 sa de splasch och lilla sigge åkte ut, och de sista fostervattnet sprutade ner min undersköterska och HELA golvet typ hahah pinsamt...
Han kom upp på min mage och titta på pappa med stora ögon, de var den LYCKLIGASTE stund i mitt liv och de kändes bara hur jävla lyckligt som helst, han var sååå fin, jag ville bara dra upp han närmre mitt ansikte men han satt ju fortfarande fast haha, pappa fick klippa navelsträngen, sen skulle moderkakan ut, undesköterkan tryckte som fan, och plufs så var den ute Han vägde 3770 g och var 51 cm lång..
Jag sprack litta neråt men de var inte så farligt, och jag fick lite småsår...
När hon tråklat ihop mig och jag var fädig med allt så fick pappa sitta och mysa med Sigge så jag knalla in i duschen...
6 timmar senare var vi hemma och mös med vårt lilla knyte, helt underbart..
Jag tyckte inte de var så farligt med att föda, tyckte de var en häftig upplevelse och jag gör gärna om de igen, för lyckan e obeskrivlig..
Ska bli så spännande och se om denna blir lika lyckad :)
Åhhh tårar i ögonen... Hihi. Ja den lyckan är OBESKRIVLIG rent ut sagt! Det bästa här i livet helt klart! Dock kejsarsnitt för mig rå...men just det när barnet kommer o allt, så häftigt o underbart!
SvaraRadera