Förlossningsberättelse Smilla Emma Jolie

Smillas förlossning var den snabbaste av dom alla jag haft :)
Natten mellan torsdag och fredag vaknade jag av att jag hade förvärkar, jag hoppades på att NU kommer det igång, jag var ju liksom i vecka 41+0 så då gick jag upp och klockade, men det tog inte speciellt lång tid innan värkarna avtog och jag gick o la mig igen till min stora besvikelse, nähä, ingen bebis denna natten....
På fredagen åkte vi ner till min syster och vi hade hur skoj som helst där hela dagen...
När vi kom hem var jag trött eftersom jag inte hade vilat, men det var liksom inte lönt o vila för jag skulle ju snart gå o lägga mig för natten :-)
När vi gick o la oss, så sa min man till Smilla att inatt får du lov att komma, men då kom vi på att detta har han sagt nästan varje kväll så nu ändra vi taktik och han sa till henne att nä nu stannar du därinne inatt för vi är trötta och har inte ork inatt hahaha....

När klockan var 00,40 den 4/8 så vakna jag av en värk som kändes helt klart annorlunda, det kändes i hela magen, men eftersom jag blivit så besviken så många nätter innan så strunta jag i den och försökte somna om igen.
Men 00,48 kom där en till och ja jag fatta ju att det var igång för dom kändes så mycket mer.
Jag gick upp och när jag går så kommer dom väldigt tätt, med ca 2-3 min mellan. Men sen när jag sitter ner kom det med ca 6 min mellanrum. Det gjorde inte jätteont men jag visste att det var igång.
Så jag ringde min syster 01,05 och sa till henne att nu e det dax, lillan vill komma ut..
Så hon och mitt gudbarn som skulle passa pojkarna satte sig i bilen och körde..
Jag ringde till förlossningen och sa till dom att japp här är det igång och dom undrade hur värkarna var och då sa jag som det var.. Jag förvänta mig att höra jag men stanna hemma tills det är 5 min mellan..
Men hon sa till mig att kom ni in när barnvakt har kommit osv.
Syrran kom ca 02 och jag lalla runt här hemma med helt hanterbara värkar, andas andas och andas :-)
Jag ville stanna hemma så länge som möjligt men jag kände att värkarna ändra karraktär ganska fort så vi satte oss i bilen och körde.

Så klockan var 02,40 när dom koppla upp mig på ctg, TRÅDLÖST.. Vilket var så skönt för jag kunde stå och gå under tiden..
Värkarna var lugna men kändes..
Jag minns inte riktigt tiderna nu så detta är ca tider.
Min barnmorska kommer in för att prata när klockan var ca 03,10
Då till en början kändes det samma som innan men helt plötsligt kom en värk som kändes i hela mitt underliv också och det stack som tusen nålar.
Ja upp på britsen och hon kände, jag var öppen 5 cm...
Jag tänkte jaha vad fan, då kommer vi vara här hela dagen.
När hon känner, så känner hon att mina hinnor buktar ut jättemycket och det var därför jag kände det så mycket neråt..
Lillan sparka och rörde sig hela tiden i magen, genom värkar och allt.
Bm frågade mig om vi skulle ta hål på hinnorna men det ville inte jag än.
Men helt plötsligt så blev lillan jättestressad i magen och hjärtat slog i 200.
Nu vill bm ta hål på hinnorna och sätta elektrod på hennes huvud så hon var under övervakning, lillan var väldigt väldigt livlig i magen och det rörde sig hela tiden, vilket var jobbigt genom värkarna och det börja göra ordentligt ont och lustgasen blev flitigt använd.

Klockan var nu ca 03,45 och bm gjorde sig redo för att ta vattnet och samtidigt skulle sätta elektrod, men vattnet SPRUTA ut och alla saker hon hade i mig därnere FLÖG ut hahaha...
Men hon gjorde ett nytt försök, in med elektroden, men lillan var så vild därinne så hon hade jättesvårt att sätta den..
Värkarna var nu inte att leka med och lustgasen satt i stort sett fast i mitt huvud. Värkarna var långa och jobbiga.
När bm hade kopplat klart osv så fick jag en MEGAlåååång värk, det kändes verkligen som den aldrig tog slut, och jag hade krystvärkar mellan varven, men helt plötsligt var det inga värkar längre utan bara krystvärkar.
När jag skulle föda Alexander så fick jag inte krysta när jag kände att jag behövde, så när jag fick dessa krystvärkar så snabbt så blev jag smått hysterisk och fråga FÅR JAG KRYSTA, jag hörde inget svar och jag fråga igen. Nu låg jag på sidan, långt om länge fick jag ett svar att ja Ninni kryst du..
Jag tänkte vad fan, redan? Ska hon komma nu? Jävlar det kändes snabbt...
Men jag kryste, sög lustgas.. Då hör jag, släpp lustgasen Ninni och kryst istället, hon e snart ute..
Det brände som fan i mitt underliv och jag ville INTE släppa min lustgas.
Syrran stod uppe vid mig hela tiden och gubben min fotograferade hahaha
Men jag fick inte ha lustgasen för lillan åkte liksom inte ut, utan hon stod i hålet och åkte in och ner flera gånger.. Så min syster tog lustgasen ifrån mig hahaha, jag blev smått hysterisk där några sekunder, min kanyl i handen flög ut när hon tog den för jag skulle hålla fast i den... RÖR INTE MIN LUSTGAS FÖR FAN hahaha..
Men ja när den var bort så fokuserade jag mer på att krysta ordentligt, jag åkte över på rygg.. Jag skriker;
BARA SÅ NI VEEET, NU SKITER JAAAAAG
Och jag kryste på som tusan och ut flög lilla loppan <3 p="p">Upp på min mage kom hon och hon skrek, mitt lilla hjärta skrek och jag var LYCKLIG...
Så klockan 03,45 tog dom vattnet ca och 04,26 var hon ute, kan ni då tänka er vilka värkar man hade i det sista?
Jag minns inte hur länge jag kryste, men eftersom jag pjalla med lustgasen så mycket så tog det säkert längre tid än vad det hade behövt...

Hur upplevde jag denna förlossning?
Jo snabb som attans och jag kände mig smått chockad över hur snabbt det gick.
Det jag blev jättebesviken över var att i mitt förlossningsbrev hade jag skrivit om sen avnavling.
Ni får inte klampa och klippa förrän det pulserat klart.
Men när lillan hade kommit ut och jag var rent snurrig i knoppen och fortfarande ganska överväldigad över läget så frågar dom om jag vill skänka lite till forskning..
Då frågar jag; Ja men har det pulserat klart? Där e väl inget kvar o ta av nu?
Svar; Jo där e lite, det behövs inte så mycket..
Jajja tänkte jag, ta det lilla där e då. Dom gav papper till min man och han skrev på.
Och ja, navelsträngen blev klippt, det kom blod på lillans mage, min man fick blod på sig.
Och jag tänkte att jaha men där skulle ju bara vara lite blod.
Men jag upplevde det som att där var en hel del kvar.
Här kände jag mig faktiskt lurad. Min man berättar sen att det var en hel del blod dom tog från strängen.
Nu i efterhand känner jag mig överkörd, varför ställa en sådan fråga när jag ligger där och är halvt borta i det blå efter en holabaloa förlossning och absolut inte klar i skallen..
Detta var ju inte det jag ville, dom sa lite, inte flera deciliter.

Sen kände jag även att när jag fick krystvärkar att dom kunde varit mer klara över att kommunicera med MIG, ja eller nej Ninni, du får inte krysta, eller du får krysta.

Men annars är jag nöjd med lillans förlossning. Efter att ha gått tiden över i 9 dagar så är jag glad att det gick fort :)
Hon föddes i Sal nr 1 i Lund