Förlossningsberättelsen!!

Dagen innan.
Jag fick en känsla av att jag va tvungen att packa om min bb-väska lite, så de gjorde jag...
Sen fick jag en liten förvärk som kändes lite mer än vad dom brukade men de hände inget mer så jag tänkte inte så mycke på de, va ju ganska inställd på att gå över en hel del...
På kvällen den 23/9 så va Sigge väldigt orolig och ville inte somna om inne på sitt rum så jag tänkte att jag ändå skulle lägga mig snart så då kunde jag lika bra ta han med mig så han fick gosa med mamma, så vi gick o la oss, pappa somna på soffan som vanligt...
24/9: Jag drömde att min propp lossna och där kom blod (ett tecken som jag väntat på) sen fortsatte drömmen med att jag fixade barnvakt och ringde Nina som skulle köra oss in till bb... Men helt plötsligt vaknade jag av en värk som inte va dom andra lika, den gjorde inte superont eller så men den kändes helt annorlunda och mycke mer...
Sigge låg bakom ryggen och typ klappa mig på ryggen i sömne, min lille gulleplutt kände nog på sig vad som skulle ske..
Klockan va 02,15 när jag gick upp sa till Maqan att han kunde gå in och lägga sig hos Sigge för mina värkar hade börjat..
Så jag satt vid datan och klocka värkarna som kom ganska regelbundet med ca 7 min mellanrum ibland 6..
Jag snacka lite smått med Aliana via msn samtidigt som jag ringde in till Förlossningen..
Jag förklara för henne att jag va rädd för att de skulle gå skitfort o vi inte skulle hinna in med tanke på barnvakt osv, så hon förstod mig och sa att vi kunde fixa allt de där så kunde vi komma in sen... Jag ringde till Celina som lät väldigt yrvaken hahaha, sen ringde jag Nina och sen gick jag in till Maqan och berätta att de va dax och vi skulle åka in :)
I bilen in hade jag typ 5-6 värkar (en resa på 20 min)
Och precis innan vi kom till bb så stoppade polisen oss SÅKLART hahaha..
När vi kom in så fick jag byta om till dom OTROLIGT sexiga trosorna och den vita rocken ;)
På med Ctg i en 30 min, och värkarna va inte sååå starka men dom kändes..
Barnmorskan kom in och vi pratade lite om smärtlindring osv, så jag gjorde klart att jag ville verkligen försöka klara detta så mycke som möjligt med så lite lindring som möjligt, så alternativet blev min bästa vän LUSTGASEN :)...
När klockan va 05,30 så kände hon för att se om jag va öppen ngt och jag hade öppnat mig till 3 cm, smått en besvikelse MEN jag ville ju inte så de va ju till att hoppas de skulle gå fort nu :)
Vi fick stanna kvar iallafall, för när hon va därinne o pilla så passa hon på att störa sig (hinnsvepning)...
Sen blev värkarna smått värre och värre, och när klockan va 07,30 kom min nya bm in och hon hade med sig en barnmorskestuderande, och dom ville klämma och känna på magen, och den studerande hon klämde så satans hårt så de gjorde fan ont på min hårda mage, som höll på för fullt...
Sen kände dom hur öppen jag va och då hade jag öppnat mig till 6 cm så de va ju helt klart bra, men då tyckte jag att jag ville ha lustgasen så den fick jag och LJUVLIGT kan jag säga, HIGH ON LIFE hahaha...

Sista magenbilden

Jag gick runt med ett gåbord, fick sitta på en boll som faktiskt va jävligt skön o sitta på när värkarna kom...
Värkarna kändes helt klart mer nu och de va verkligen koncentration på HÖG NIVÅ, andas in andas ut, lustgasen va min räddare, men jag kan ju säga att värkarna känns ju ändå men de söker inte en på samma vis när man andas in den, och jag kommer ihåg att jag tänkte va min barnmorska sa sen Sigges förlossning, andas in och sen andas ut lika mycke, och shit de hjälpte, de gäller att andas de rätt och i rätt tidpunkt...
Sen när klockan va typ 09,30 så kände dom igen och då va jag öppen 8 cm, och där kände jag fan vad slött de går, men snart snart e de över...
Jag kämpa på och maqan va helt underbar, han sov inte en ända blund denna gången ;) Men sen va jag med mer denna gången med, jag låg ju inte däckad av lustgasen denna gången..
Min barnmorskestuderande va inne hos oss ganska mycke, jättesnäll, hon massera och hade sig hehe.... Men jävlar hon va hårhänt..
Klockan 11,15 kom barnmorskan in igen och skulle titta och då va jag öppen 9 cm och då tänkte jag vad fan jag ska ju vara HELT öppen nu inte ynka 9 cm, jävla besvikelse hahaha... Men vi diskuterade om att ta hål på hinnorna så vattnet skulle gå, de skulle hjälpa till mer, så de gjorde dom (kl 11,20) OCH JÄVLAR kan jag säga FY FAN vilket TRYCK de blev..
Jag ville bara krysta och krysta men de fick jag inte eftersom jag inte va helt öppen, och fy fan vad jag fick kämpa med att inte krysta, de va de jobbigaste jag varit med om, motarbeta en sådan kraft som bara tar över din kropp, men på ngt vis så tog kroppen över och jag fixa de genom att andas rätt, fast jag inte visste hur jag skulle andas så skötte kroppen de själv...
Sen ÄNTLIGEN sa dom till mig, så NU får du krysta TACK TACK TACK TACK,
och jag kryste ja jävlar vad jag kryste, och denna gången kände jag verkligen hur han åkte ner, sen kände jag en BRÄNNANDE känska, andas andas andas andas, sen kryste jag på igen, så 4 krystvärkar senare 11,45 ploppa vårt lille mirakel ut och jag hörde hans lilla skrik och jag började gråta, ÄNTLIGEN va detta över och ÄNTLIGEN har han kommit vår lille älskade kille..'
En liten kille på 4120 g och hela 52 cm lång, och JO han e liiiiiiiiiiiiiiiiiten....

Denna förlossning upplevde jag som så mycke bättre eftersom jag va mer närvarande och att jag hade mer kontroll, med sigge så låg jag ju helt avtruppad i 2 timmar sen skulle han ut,så där kändes de inte som en förlossning typ.. Men denna gången pratade vi mer önskemål och barnmorskan va mer engagerad, och även min studerande fast hon tog i som fan när hon kände och klämde, ajja alla e vi nybörjare i början :)
Jag mår mycke bättre efter denna förlossningen med, känner mig piggare och mer ork, skööönt...