Så, då var nästan denna påsken över... jag har haft noll påskkänsla men man blir glad ändå... Sigge han e ju hos min syster på en massa äventyr och vi ska hämta hem han imorgon:) dagarna har känts konstigt tomma utan vår huligan.. Alexander saknar han, och vi saknar han... Det är inte ofta alls vi lämnar bort pojkarna så här, kanske alltför sällan? Men jag måste säga att det är så skönt att få ge all sin tid till xander på ett annat sätt.. Vet inte hur många ggr man haft dåligt samvete för xander kommer i skymundan, inte så att vi glömmer han men man har svårare att lära känna HAN när Sigge e med i bilden, dom är lika Goa båda två och det hittas på en massa hyss, triggar igång varandra hela tiden, och i perioder känns det som man bara gapar på dom, och det är svårt att vara opartisk eftersom man sällan ser vad som verkligen hänt... Alexander dras lätt med på hyssen, och det blir lätt fel...men nu har vi inte tjafsat på han, och inte han på oss heller... mina fina killar (som driver mamma till vansinne ibland ;)) men gud vad man älskar dom, mina små hjärtan.... och tack syrran för du rastar av Sigge :) betyder mkt för oss och han :)... Smilla hon växer och frodas, hennes första lilla tand har kommit, hon kravlar runt överallt, klättrar på allt hon inte ska klättra på, så nu gäller det att stänga grinden i trappen, där har hon oxå varit uppe :/ lilla vilding... Men hon e den gladaste pricken att ha i göra med... glad påsk på er alla...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriiiiiiiv ;) Blir så glad hahahaha