Ensamt

Ja jag håller på här hemma... När jag går runt o pillar med allt så tänker jag en massa, en massa om allt, och jag känner mig ganska så ensam om jag ska va ärlig, känns lite sorgligt men sen man blev mamma har livet förändrats ganska drastiskt på den fronten, beror de på att jag va en skata när jag va gravid kanske, ne de tror jag inte men de känns då jävla tomt o konstigt... Kom ju inte på de nu utan de e ngt jag tänkt på länge... När blev gravid med Sigge så försvann en hel del vänner eller "vänner" kanske man ska säga... Sen när Alexander kom så förändrades de igen, ingen verkade förstå att jag hade verkligen fullt upp varje dag eftersom man hade liksom 2 bebisar, en som skrek förjämnan och en som hitta på lite småbus och när de va lugnt i 30 min så passa man på o vila eftersom de va ett 24/7 mammapass här hemma... Allt har bara sinat ut, väldigt tråkigt...
Sen börjar man undra om folk tycker de e skitt eller ngt här hemma eftersom de verkar som att dörrklockan aldrig ringer.... Nä kanske ska ringa vaktis o be han kolla upp den...
Allt känns så ytligt... Eller så e jag inte bara en liten jävel, jag kanske e en STOR jävel.... Nä, ensam jävel hahahaha MEN ändå en glad sådan hahahhaa, men jag e glad för dom jag har i mitt liv som tur e <3