Foglossning

Ja som några av er vet så är jag sjukskriven för foglossning..
Innan jag blev gravid med Sigge så tyckte jag att detta var en hittepåsjuka... Det verkade som det var en trend att alla hade foslossning som blev gravida...
Så när jag blev gravid med Sigge så slog jag bort allt som kallades onda höfter... Det var lyckligtvis inte så farligt alls då..
Jag hade bara lite känningar i vecka 15-25 typ sen inget mer och jag var om än fet så ganska smidig... Sen blev jag gravid med Alexander och det var lugnt fram tills jag började bli STOR, runt vecka 30+.. Nätterna var pissejobbiga, jag kunde inte vända mig i sängen utan att vakna och verkligen ta mig igenom processen varje natt, detta slutade med att jag låg på samma sätt hela natten istället så jag kunde få sova..
Men på morgonen var jag så stel i höfterna så jag höll på att gråta av smärta varje morgon, även olyckligt nära att pinka på mig eftersom man är akut pissenödig när man är gravid och stor som man är i slutet....
Sen efter grav har jag haft känningar i höfterna och för er som minns så vakna jag en morgon och fått ngt i höften som gjorde att jag knappt kunde gå.. Men det ordnade sig..
Några veckor senare så blev jag gravid med lillan....
Jag har känt av det sen typ vecka 15, minns inte riktigt men jag har för mig att det var då jag tog kontakt med sjukgymnasten... Det lugnade ner sig och jag kunde jobba igen, nästan normalt.. MEN sen kom smällen, jag kunde inte lyfta, böja mig framåt, resa mig upp utan att det gjorde ont... Och i helgen small det till på ett nytt ställe, frampå bäckenet, och detta gör jävla ont ska jag säga er..
När jag gick till barnmorskarn häromdagen så var det inte långt ifrån att jag grät av smärta när jag gick där...
Folk som såg mig trodde nog jag skulle förlösa på stället.... Fy.....
Sen igår kändes det lite bättre igen och man blev lite gladare, skulle man bli lite mer rörlig nu? Nä så skulle jag ta av mig byxorna så kom det igen...
Men nu till saken.... jag vet att många tror foglossning är ett påhitt, men jag kan säga er som aldrig har haft det eller bara har haft liiite ont vet inte ett skit vad ni snackar om, jag själv har varit den som inte visste ett skit och nu sitter jag här och är i stort sett handikapp..
Var på jobbet och skulle lämna nycklar, där gick man lite fram och tillbaka för att man skulle fixa lite innan jag skulle hem, och på den timmen, stående och gående hade jag jävla ont igen...
Jag kan lova att jag önskar INGEN denna pina..
För det gör så ini helvetes ONT....
Det skär,ilar isar, hugger, ömmar, allt på samma gång och jag ber till gudarna att det inte blir värre..
Ja nu har jag gnällt av mig lite...

Fick en kommentar för ett tag sen strax efter min sjukskrivning; Är det inte lite väl tidigt att få foglossning?
Ja precis som jag skulle hitta på detta?!!! Varför vill man hitta på smärta? Nä jag är inte den som i normala fall vill snylta på en sjukskrivning, eller gå hemma och slöa runt...