Har tyckt de känts lite jobbigt då jag inte har haft samma tid och ork för vänner som man hade förrut, visst orkar jag med mina vänner de e inte de men hela dagarna går åt till barnen och vänner har tyvär kommit prio efter och man glömmer tråkigt nog..
Dagarna e verkligen barnen hela tiden och de tar mycke tid från en, för båda ska roas och båda ska tröstas och båda ska ha kärlek och båda e faktiskt väldigt små... Se
Så jag började bli smått orolig att de va fel på mig att man liksom lät barnen vara hela ens värld och vänner kommer efter, min mening har ju liksom inte varit att glömma mina vänner utan de har bara blivit så i dagens fart...
Och nu har jag fått reda på att de e fullt normal TACK så skönt o höra att jag e normal från någon som varit med om exakt samma sak.. Och de blir bättre när barnen växt till sig lite...
Så vänner ni får hålla ut!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriiiiiiiv ;) Blir så glad hahahaha