Ida kom min Nina o wille hit o hälsa på, de va längessen nu vi träffades, vi satt här och snacka en massa om allt, ja de blir en hel del snack om magen och lillebror, känns så skönt att hon orkar lyssna på mig och att hon finns där för mig trots att min ork för något inte finns längre, men hon står kvar trots mitt innestängda jag... Har en tendens att stänga mig inne under slutet av mina graviditeter har jag kommit på, de va samma med Sigge, jag vet inte varför men så e de tydligen, därför vill jag så gärna ha ut han MEN de e ju faktiskt inte sååå långt kvar nu, påminner mig om att jag har faktiskt varit gravid nu i 9 månader och de e HÖGST några veckor kvar, håll ut Ninni :)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriiiiiiiv ;) Blir så glad hahahaha