Min sons första år och mina tankar!!

• Låg i magen i hela 9 månader
• Mamma fick härliga 30 kg viktökning
• Supersvullen mamma
• Ont i ryggen
• Kunde knappt resa sig upp från sängen eller soffan
• Sammandragningar
• Förvärkar
• VÄRKAR
• 29 timmars förlossningsarbete
• 30 min krystande
• Skrek
• Titta på pappa med STORA blåa ögon och hörde mammas röst som sa Hej mitt hjärta
• Fick första besöket på bb när jag var 2 timmar ung, Nina och David, mormor och morfar
• Mamma va helt hög på adrenalin och bestämde sig för o åka hem, så jag landa i hemmet 7 timmar efter jag tittat ut..
• När jag varit ute ett dygn så fick jag fostervatten i halsen som gjorde att jag knappt kunde andas, mamma trodde jag skulle dö och blev helt hysterisk och rinde 112, men jag andades normalt när dom kom, men jag fick min första nalle av ambulanskillarna
• Jag älskade att suga mammas tutte och jag hade inte någon större lust o låta henne gå långt bort med min mat..
• Mamma hann knappt duscha och gjorde hon de så va de snabba minuter i duschen för sen skrek jag på henne, tyckte hon luktade bäst oduschad men de tyckte inte hon..
• Jag ÄLSKADE mat och som ovan hade jag fått bestämma hade jag fått ligga vid tutten HELA tiden..
• Mamma fick göra raketärende med mig i kärran eftersom jag skrek när jag va hungrig och de kunde ta allt mellan 10 minuter till 3 timmar, så mamma va en speedylee på stan..
• Bajsa gjorde jag SJÄLVKLART när mamma handla, speciellt när mamma skulle köpa kläder..
• Skrek ALLTID när mamma skulle in i provhytten
• Spydde alltid ner de sista ombyttet mamma hade med sig.
• Mina första 5 månader kunde jag BARA somna när mamma gick fram och tillbaka och bumpa mig på rumpan, somna jag inte av de vilket var sällan så fick hon sätta på hårfönen, dom somna jag DIREKT, så de va 5 månaders kämpande för mamma för att lära mig slappna av och sova...
• Mina första 3 månader vakna jag på natten FLERA gånger och ville äta *mums*
• Mamma slutade amma mig när jag var 3 månader men de gjorde inte mig ngt eftersom de var precis lika gott med ersättning, och mamma gosa lika mycke med mig ändå..
• Jag sov hela nätterna from jag va 5 månader men jag vakna typ 1gång så mamma kunde ge mig nappen, de gör jag fortfarande..
• När jag var 8 månader så lärde jag mig somna själv på kvällen innan dess va de bara mamma som kunde somna mig..
• Sov hos mamma dom första 3 månaderna typ
• Öroninflammation när jag va 5 månader, sömnlös natt med mycke oro av mamma
• När jag va 5 månader satt jag själv utan stöd, dock inte länge men ändå.
• När jag var 7 månader klappa jag händerna
• 8 månader fick jag mina första tänder
• 8 månader låg jag inne på mitt rum för första gången men de gilla jag INTE så jag fick sova i min säng igen brevid mamma och pappa
• När jag var 7 månader berättade mamma och pappa att jag ska bli storebror :)
• Fick reda på att jag ska bli storebror till en liten lillebror
• 10 Månder kan vifta med händerna till Imsevimse spindel
• Vinkar hejdå till gästerna som går, och ett litet ejda..
• 10 Månader Lärde jag mig krypa, gör försök till att ta mig upp för möblerna, mamma och pappa har ingen lugn stund nu, för jag e på HUGGET...

Ja min son e snart 1 år och tiden har gått superfort, och jag har älskat varje sekund i min sons liv, och jag kan inte se mig ett liv utan han.. Men de har verkligen varit en prövning, den första tiden fattar man knappt att man e mamma, och livet får en helt annan mening, ett helt annat ansvar som inte liknar ngt annat... Men när jag var gravid så prata alla om alla rosa moln när man va nybliven mamma, men jag undrade verkligen var fan alla rosa moln var någonstans, jag såg inga på långa vägar..

De va mycke skrik, missnöje, sömnlösa nätter en totalt orkeslös tid dom första månaderna och jag kände verkligen inte att jag dög till o vara mamma eller att jag va en rolig vän då jag inte orka mer än o göra de som skulle göras...

Då kände jag verkligen att varför e de ingen om sagt att de kan vara så jobbigt och e de så här de ska vara.. Visst förstår man att de kommer kanske bli tufft men man vet inte hur tufft de KAN bli! Jag va inte deprimerad eller så men jag fick ju gilla läget för de går inte o ångra sig när man väl fått sin bebis, there is no turning back..

Nu när de snart har gått ett år av min sons liv så tittar man tillbaka och ser att allt löser sig och allt blir underbarare med tiden och kärleken växer till de oändliga, som sagt de E tufft och vara mamma men samtidigt ger de en så mycke glädje så de finns inte...

Men en bebis bryr sig inte om du har en dålig dag

En bebis bryr sig inte om du e sjuk

En bebis bryr sig inte om du vill sova

En bebis bryr sig inte om du vill festa

De ända en bebis bryr sig om e att mamma/pappa e där och ger en närhet och överflöd med kärlek...