Translate

tisdag 14 augusti 2012

Förlossningsberättelse Smilla Emma Jolie





Smillas förlossning var den snabbaste av dom alla jag haft :)
Natten mellan torsdag och fredag vaknade jag av att jag hade förvärkar, jag hoppades på att NU kommer det igång, jag var ju liksom i vecka 41+0 så då gick jag upp och klockade, men det tog inte speciellt lång tid innan värkarna avtog och jag gick o la mig igen till min stora besvikelse, nähä, ingen bebis denna natten....
På fredagen åkte vi ner till min syster och vi hade hur skoj som helst där hela dagen...
När vi kom hem var jag trött eftersom jag inte hade vilat, men det var liksom inte lönt o vila för jag skulle ju snart gå o lägga mig för natten :-)
När vi gick o la oss, så sa min man till Smilla att inatt får du lov att komma, men då kom vi på att detta har han sagt nästan varje kväll så nu ändra vi taktik och han sa till henne att nä nu stannar du därinne inatt för vi är trötta och har inte ork inatt hahaha....

När klockan var 00,40 den 4/8 så vakna jag av en värk som kändes helt klart annorlunda, det kändes i hela magen, men eftersom jag blivit så besviken så många nätter innan så strunta jag i den och försökte somna om igen.
Men 00,48 kom där en till och ja jag fatta ju att det var igång för dom kändes så mycket mer.
Jag gick upp och när jag går så kommer dom väldigt tätt, med ca 2-3 min mellan. Men sen när jag sitter ner kom det med ca 6 min mellanrum. Det gjorde inte jätteont men jag visste att det var igång.
Så jag ringde min syster 01,05 och sa till henne att nu e det dax, lillan vill komma ut..
Så hon och mitt gudbarn som skulle passa pojkarna satte sig i bilen och körde..
Jag ringde till förlossningen och sa till dom att japp här är det igång och dom undrade hur värkarna var och då sa jag som det var.. Jag förvänta mig att höra jag men stanna hemma tills det är 5 min mellan..
Men hon sa till mig att kom ni in när barnvakt har kommit osv.
Syrran kom ca 02 och jag lalla runt här hemma med helt hanterbara värkar, andas andas och andas :-)
Jag ville stanna hemma så länge som möjligt men jag kände att värkarna ändra karraktär ganska fort så vi satte oss i bilen och körde.

Så klockan var 02,40 när dom koppla upp mig på ctg, TRÅDLÖST.. Vilket var så skönt för jag kunde stå och gå under tiden..
Värkarna var lugna men kändes..
Jag minns inte riktigt tiderna nu så detta är ca tider.
Min barnmorska kommer in för att prata när klockan var ca 03,10
Då till en början kändes det samma som innan men helt plötsligt kom en värk som kändes i hela mitt underliv också och det stack som tusen nålar.
Ja upp på britsen och hon kände, jag var öppen 5 cm...
Jag tänkte jaha vad fan, då kommer vi vara här hela dagen.
När hon känner, så känner hon att mina hinnor buktar ut jättemycket och det var därför jag kände det så mycket neråt..
Lillan sparka och rörde sig hela tiden i magen, genom värkar och allt.
Bm frågade mig om vi skulle ta hål på hinnorna men det ville inte jag än.
Men helt plötsligt så blev lillan jättestressad i magen och hjärtat slog i 200.
Nu vill bm ta hål på hinnorna och sätta elektrod på hennes huvud så hon var under övervakning, lillan var väldigt väldigt livlig i magen och det rörde sig hela tiden, vilket var jobbigt genom värkarna och det börja göra ordentligt ont och lustgasen blev flitigt använd.

Klockan var nu ca 03,45 och bm gjorde sig redo för att ta vattnet och samtidigt skulle sätta elektrod, men vattnet SPRUTA ut och alla saker hon hade i mig därnere FLÖG ut hahaha...
Men hon gjorde ett nytt försök, in med elektroden, men lillan var så vild därinne så hon hade jättesvårt att sätta den..
Värkarna var nu inte att leka med och lustgasen satt i stort sett fast i mitt huvud. Värkarna var långa och jobbiga.
När bm hade kopplat klart osv så fick jag en MEGAlåååång värk, det kändes verkligen som den aldrig tog slut, och jag hade krystvärkar mellan varven, men helt plötsligt var det inga värkar längre utan bara krystvärkar.
När jag skulle föda Alexander så fick jag inte krysta när jag kände att jag behövde, så när jag fick dessa krystvärkar så snabbt så blev jag smått hysterisk och fråga FÅR JAG KRYSTA, jag hörde inget svar och jag fråga igen. Nu låg jag på sidan, långt om länge fick jag ett svar att ja Ninni kryst du..
Jag tänkte vad fan, redan? Ska hon komma nu? Jävlar det kändes snabbt...
Men jag kryste, sög lustgas.. Då hör jag, släpp lustgasen Ninni och kryst istället, hon e snart ute..
Det brände som fan i mitt underliv och jag ville INTE släppa min lustgas.
Syrran stod uppe vid mig hela tiden och gubben min fotograferade hahaha
Men jag fick inte ha lustgasen för lillan åkte liksom inte ut, utan hon stod i hålet och åkte in och ner flera gånger.. Så min syster tog lustgasen ifrån mig hahaha, jag blev smått hysterisk där några sekunder, min kanyl i handen flög ut när hon tog den för jag skulle hålla fast i den... RÖR INTE MIN LUSTGAS FÖR FAN hahaha..
Men ja när den var bort så fokuserade jag mer på att krysta ordentligt, jag åkte över på rygg.. Jag skriker;
BARA SÅ NI VEEET, NU SKITER JAAAAAG
Och jag kryste på som tusan och ut flög lilla loppan <3 p="p">Upp på min mage kom hon och hon skrek, mitt lilla hjärta skrek och jag var LYCKLIG...
Så klockan 03,45 tog dom vattnet ca och 04,26 var hon ute, kan ni då tänka er vilka värkar man hade i det sista?
Jag minns inte hur länge jag kryste, men eftersom jag pjalla med lustgasen så mycket så tog det säkert längre tid än vad det hade behövt...

Hur upplevde jag denna förlossning?
Jo snabb som attans och jag kände mig smått chockad över hur snabbt det gick.
Det jag blev jättebesviken över var att i mitt förlossningsbrev hade jag skrivit om sen avnavling.
Ni får inte klampa och klippa förrän det pulserat klart.
Men när lillan hade kommit ut och jag var rent snurrig i knoppen och fortfarande ganska överväldigad över läget så frågar dom om jag vill skänka lite till forskning..
Då frågar jag; Ja men har det pulserat klart? Där e väl inget kvar o ta av nu?
Svar; Jo där e lite, det behövs inte så mycket..
Jajja tänkte jag, ta det lilla där e då. Dom gav papper till min man och han skrev på.
Och ja, navelsträngen blev klippt, det kom blod på lillans mage, min man fick blod på sig.
Och jag tänkte att jaha men där skulle ju bara vara lite blod.
Men jag upplevde det som att där var en hel del kvar.
Här kände jag mig faktiskt lurad. Min man berättar sen att det var en hel del blod dom tog från strängen.
Nu i efterhand känner jag mig överkörd, varför ställa en sådan fråga när jag ligger där och är halvt borta i det blå efter en holabaloa förlossning och absolut inte klar i skallen..
Detta var ju inte det jag ville, dom sa lite, inte flera deciliter.

Sen kände jag även att när jag fick krystvärkar att dom kunde varit mer klara över att kommunicera med MIG, ja eller nej Ninni, du får inte krysta, eller du får krysta.

Men annars är jag nöjd med lillans förlossning. Efter att ha gått tiden över i 9 dagar så är jag glad att det gick fort :)
Hon föddes i Sal nr 1 i Lund




måndag 13 augusti 2012

3-Barnsmamma på egen hand idag :)

Ja men gomorron gott folk =)
Idag har dagen kommit då semestern nått sitt slut...
Hunny har börjat jobba och jag ska få smaka på hur det är att vara 3-barnsmamma...
Lilla loppan sover mest hela dagarna och gör inte mycket ifrån sig hahaha, detta har jag aldrig varit med om förrut med pågarna... Hon är go mitt lilla hjärta....
Inatt vakna jag av att hon låg brevid mig och kicka loss och jollra på sitt lilla vis, glad och sprallig, klockan 2 på natten hahaha Ja man kan inget annat än pussa på den lilla, sen blev det tuttedax och då passas det på att bajsa och prutta...
Dock verkar loppan ha lite svårt ibland och då blir hon lack som tusan, bra att hon har humör, för det lär hon behöva med bröderna sen hahaha men när hon har lyckats prutta ut så är hon lika glad igen...
Så inatt var hon igång ett par timmar med sitt fisande och ätande och sprallande och när hon ligger och sover på mitt bröst så vaknar Alexander och kallar på  mig :/
Sen kommer min hunny och väcker mig, säger till mig att xander sover på soffan.. Oki... Jag somnar om i 20 min typ sen hör jag xander där nere hahaha...
Ja så det var bara att gå upp...
Lillan vakna och fick sin mat, somnar om och sover än, tänk vilken sovmorgon man kunde fått .... Men när hon sover så sover hon verkligen, tror inte ens att en jordbävning hade väckt henne hahaha, hon har blivit härdad...
Men men så här e det och I love It  Min lilla familj..

Dagen kommer gå kanon, trots att jag varit nervös, jag är ju inte nervös för att ta hand om mina barn, men mest för att man ska bli aptrött och ungarna ska bråka o ha sig hela tiden, men änsålänge går det bara bra...

Och som tur e så har man ju vant sig vid lite sömn under grav...
Plus att man är inte lika tjock och otymplig längre...
-12 kg är det nu, men snart börjar dom jobbiga kilona, men jag är glad att min mage har dragit in sig så bra som den gjort...
Dock degig fortfarande men den ser mycket bra ut för att ha haft 3 bebisar därinne :-)

Jag har till och med duschat, och min fialisa har sett dagens ljus för första gången på månader ^^, likaså benen hahaha....Ja detta känns så jävla bra, Im so HAPPY



lördag 11 augusti 2012

1 vecka har gått

Heeej... Ja jag hinner knappt skriva mer, allt har blivit helt ointressant nu, Facebook, bloggen och alla fb spel man höll på med innan i all tristess... Men nu när lilla loppan e ute så går dagarna i ett :) skönt på ett sätt men det känns lite konstigt på ett annat, tiden går så satans fort och jag verkligen försöker njuta av varje sekund, denna tiden känns verkligen speciell eftersom jag vet att lilla loppan kommer vara den sista familjemedlemen vi tillverkar och jag suger in allt, vill inte att tiden ska gå så fort.. Hon börjar komma mer och mer in i normala rutiner, men har fortfarande någon oros tidpunkt ett par ggr på dygnet, det har varit ett par timmar nattetid innan men inatt vakna hon och ville bara äta sen somna hon om igen :) så jag hoppas det går på rätt håll nu :) På måndag ska maqan börja jobba igen och ja det känns helt ärligt nervöst eftersom pojkarna är helvilda här hemma, men jag hoppas på att dom är lugnare när pappa inte e hemma, det brukar vara så... Annars börjar dom på dagis på onsdag wweeiii till min glädje om man får säga så, dom behöver verkligen komma ifrån varandra för dom bråkar och slåss hela tiden och har gjort det nästan hela sitt sommarlov... Idag blir lilla stumpan 1 vecka :)

Magen en vecka senare :)

onsdag 8 augusti 2012

Min finaste lilla Smilla Emma Jolie

Gud vilken lycka, jag kan inte sluta titta på dig och förundras över dig, du vackra lilla skapelse <3 av="av" border="0" de="de" dom="dom" du="du" e="e" en="en" finaste="finaste" gjort="gjort" height="320" hela="hela" i="i" img="img" jag="jag" k="k" liv="liv" mitt="mitt" och="och" r="r" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwePJGqO0y5Vh9KnXrbtksHIf1hivI08mx8wHjpxX98vGb0uvzWMzRKLkHkkr6pOkINJsN3O3nkyZ9Va1_f-42AAH2hlE4EoilsqRsFwdS7oTcu3AID-y-SkNBZ6KK43xiPlgqaxrZNbA/s320/427402_10151184644504529_143517680_n.jpg" tre="tre" width="320">




måndag 6 augusti 2012

Lillasyster har kommit

Ja då har äntligen lillasyster kommit :-) 
Det gick snabbt som tusan, så när hon väl ville ut så blev det verkligen med ett skjut hahaha...
Här är hon vår vackra lilla Smilla 
2012-08-04
4130 g
53 cm lång




 Och nu är det TOMT i magen
 Förlossningsberättelse kommer senare :)


onsdag 1 augusti 2012

övertid 40+5

Ja då går man på övertid nu... Det känns ok men det är så tungt nu, och det värsta e att varje dag sen flera flera veckor tillbaka har jag haft förvärkar, sammandragningar väldigt fegdlbundet och tecken på att det skulle vara på gång.. Det är påfrestande när det liksom inte händer mer än så, nu är det ok att hon kommer, jag hade en del förvärkar runt vecka 30, och ungefär sen dess har det hållt på mer eller mindre... Då blev man ju nästan lite rädd för man ville ju inte ha ut henne då... Men nu e det ju ok så nu vill man ha lite action, och jag längtar verkligen efter upplevelsen att föda barn, få uppleva allt en sista gång <3 men hon envisas därinne... Det känns som hon kommer vara en stor tös för nu är det trååångt därinne, gör ont nu när hon rör sig, för när hon rör sig har hon världens aerobicspass därinne... Var hos barnmorskan igår och ja hon har växt på bara en vecka, magens mått har ökat 1 cm på en vecka, innan har det varit 1 cm på två veckor... Så snälla gumman kom nu<3 vi e många som vill se dig och gosa med dig, dina bröder pussar på dig varje dag, skäller lite och tycker du ska komma nu :)..... Sen samtidigt känner jag mig ganska lugn över att hon e därinne, jag vet ju vad som väntar, sömnlösa nätter, amning som ska flyta på, två brottar killar som bråkar osv osv, så ja jag får njuta av lugnet :).... Känner inte alls det tvånget denna gången som jag gjorde när jag vänta Sigge, då gjorde man nästan allt för att han skulle uut hahaha... Sen läste jag lite statistik, det är väldigt vanligt att man går över en hel del med just tredje barnet, konstigt nog... :) ja där var en liten uppdatering på läget :) puss på er sötnosar...